Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att hjälp var möjlig, och gick med ens till utförandet av
sitt verk. Detaljer, vid tanken på vilka hennes man
försattes i fasa, fångade med ens hennes uppmärksamhet.
Hon sände bud efter läkare, skickade till apoteket efter
medikamenter och fick Marja Nikolajevna och en
tjänsteflicka, som följt med från Pokrovskoje, att sopa i rummet,
dammtorka och skura. Och själv tvättade hon och gjorde
rent och skaffade nya lakan under täcket. Man flyttade ut
och in föremål i rummet efter hennes tillsägelser. Själv
begav hon sig ofta till sitt rum och förde med sig lakan,
örngått, handdukar och skjortor utan att bekymra sig om
de herrar och damer, hon mötte på vägen.
Betjänten, som hade att i den stora matsalen servera
ingenjörer och järnvägstjänstemän deras middag, fick
åtskilliga gånger lov att med förargad uppsyn komma fram
till henne vid hennes tillrop och han kunde icke låta bli att
uppfylla hennes tillsägelser, ty hon gjorde dem med en
sådan älskvärd enträgenhet, att man icke kunde lämna henne
i sticket. Levin gillade icke allt detta tillfullo, han kunde
icke tro på, att det kunde vara till någon nytta för den
sjuke. Mest av allt var han rädd för att hans sjuke bror
skulle bli uppretad. Men den sjuke blev icke ond, han ställde
sig efter vad det tycktes likgiltig för vad som åtgjordes, och
syntes liksom skamsen över att visa sig intresserad för vad
hon företog sig med honom. Återkommen från doktorn,
dit han blivit skickad av Kitty, överraskade Levin, då han
öppnade dörren till broderns rum, den sjuke i det ögonblick,
då hans skjorta byttes om. Det långa vita skelettlika
ryggpartiet med de stora, kraftigt framträdande skulderbladen,
de utskjutande revbenen och ryggkotorna var blottat, och
Marja Nikolajevna och en betjänt hade krångel med ena
skjortärmen, dit de icke förmådde sticka in den långa,
dinglande armen. Kitty, som skyndat att stänga dörren efter
Levin, såg icke åt det hållet, men den sjuke stönade till,
och hon skyndade fram till honom.
— Det går lättare så, — sade hon.
— Kom inte hit, — framstötte den sjuke i retad ton.
— Låt mig själv...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
