Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något i samma stil som att »plötsligt» är ett adverb
utmärkande sättet. Serjozja betraktade med skrämd blick sin
far och tänkte blott på en sak: skulle fadern begära, att
han skulle upprepa svaret en gång till, det brukade
alltemellanåt hända. Och tanken på detta gjorde Serjozja så
förfärad, att han ingenting förstod. Men fadern begärde
icke att han skulle läsa upp verserna en gång till, utan
övergick till läxan i Gamla testamentet. Serjozja berättade
bra själva händelserna, men då han skulle besvara frågor
om vissa händelsers profetiska betydelse, visste han
ingenting, ehuru han redan en gång förut blivit ådömd straff
för att han icke kunnat denna läxa. Ett ställe, där han
alldeles kom av sig och alls ingenting kunde svara utan
satt och vaggade på stolen och karvade i bordet, var
berättelsen om patriarkerna före syndafloden. Av dem kom
han blott ihåg Hanok, som blev levande upptagen till
himlen. Förut hade han kunnat namnen på de andra
patriarkerna också, men nu hade han alldeles glömt bort dem,
särskilt därför, att Hanok var den gestalt han fäst sig mest
vid i hela Gamla testamentet och därför att han med
dennes färd som levande upp till himlen förband en hel rad
av tankar, åt vilka han nu gav sig hän, medan hans ögon
orörligt stirrade på faderns klockkedja och en till hälften
oknäppt knapp i hans väst.
På döden, varom man så ofta talade med honom, trodde
Serjozja icke alls. Han trodde icke på, att de människor,
som voro honom kära, kunde dö och allra minst på, att han
själv skulle dö. Det var honom något rent omöjligt och
ofattbart. Man hade sagt honom, att alla dö, och han hade
frågat personer, som hade hans tillit, och de hade bekräftat
det, barnjungfrun hade också gjort det fast motvilligt.
Men Hanok hade icke dött, alltså var det icke alla, som
dogo. »Varför skulle då inte vem som helst kunna visa
sådan förtjänst inför Gud, att han blir levande upptagen
till himlen?» tänkte Serjozja. De onda, det vill säga dem,
som Serjozja tyckte illa om, kunde dö, men med de goda
kunde det ske som det hade skett med Hanok.
— Nå, vad var det för patriarker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
