Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hanok, Enos...
— Det har du redan sagt. Det är illa, Serjozja, mycket
illa. Om du inte mödar dig om att lära känna, vad som
är det nödvändigaste för en kristen, — sade fadern och
reste sig, — vad kan då intressera dig? Jag är inte nöjd
med dig, och Pjotr Ignat’jevitj (det var Serjozjas
huvudlärare) är också missnöjd med dig... Jag är nödsakad att
ge dig ett straff.
Fadern och läraren voro båda missnöjda med Serjozja,
och det gick verkligen mycket illa för honom i hans studier.
Men man kunde visst icke säga, att han var en obegåvad
gosse. Han var tvärtom mycket mer begåvad än andra
pojkar, vilka läraren sökte framhålla som exempel för
honom. För fadern tedde det sig, som om han saknade vilja
att lära sig det man sökte inpränta i honom. Verkliga
förhållandet var emellertid, att han icke kunde lära sig det.
Han var ur stånd till det, därför att hans själ bar inom sig
fordringar, som bundo honom mera än de fordringar, som
fadern och läraren ställde på honom. Dessa olika slag av
fordringar stodo i strid sinsemellan, och han befann sig i
ständig kamp med sina uppfostrare.
Han var nio år gammal, han var ett barn, men han
kände sin själ, den var honom dyrbar, och han strävade
efter att skydda den som ögonlocket söker bevara ögat
och den, som icke hade kärlekens nyckel, släppte han
aldrig in i sin själ. De, som ledde hans undervisning klagade
över att han icke ville lära, och dock var hans själ full av
kunskapsbegär. Han skaffade sig sitt vetande hos
Kapitonytj, hos barnjungfrun, hos Nadenjka, hos Vasilij Lukitj,
men icke hos lektionsgivarna. Det vatten, som fadern och
läraren väntade på som drivkraft till sina hjul, hade för
länge sedan börjat kvälla fram, men arbetade på annat
ställe.
Fadern gav Serjozja som straff, att han icke skulle få
träffa Nadenjka, Lidija Ivanovnas systerdotter, men detta
straff orsakade blott, att Serjozja fick ett annat nöje.
Vasilij Lukitj var vid gott humör och visade honom, hur man
kan göra sig små väderkvarnar att leka med. Aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
