- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
132

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vad nytt som hänt inom societeten. Vid avskedet sade
hon:

— Skada, att ni inte vet, när skilsmässan blir klar!
Låt vara, att jag kan sätta mig över den saken, men de
andra kommer att vara kallt avvisande mot er, så länge ni
inte fått ordnat med ert giftermål. Och det är en så enkel
sak nu för tiden. Ça se fait. Ni reser sålunda om fredag?
Skada, att vi inte kan träffas mer.

Av Betsys ton hade Vronskij bort kunna sluta sig till,
vad han hade att vänta inom sin umgängeskrets. Han
gjorde emellertid ännu ett försök med sin närmaste släkt.
Av modern hade han ingenting att hoppas. Han visste, att
hans mor, som varit så förtjust i Anna, då hon just blivit
bekant med henne, numer var obeveklig i sin ovilja mot
henne, därför att hon förstört sonens karriär. Men han
hoppades mycket av Varja, broderns hustru. Det syntes
honom, att i varje fall åtminstone icke hon skulle kasta
någon sten på Anna utan skulle besöka henne och motta
henne i sitt hem på ett rättframt sätt och utan räddhåga.

Andra dagen efter ankomsten hade Vronskij begivit sig
till henne, och träffande henne ensam hemma hade han
rakt på sak låtit henne veta, vad han önskade.

— Du vet, Alexej, — sade hon, sedan hon hört hans
begäran, — hur mycket jag håller av dig och hur beredd jag
är att göra allt för dig. Men jag har tegat, därför att jag
vetat, att jag varken kunnat vara dig eller Anna
Arkadjevna till någon hjälp, — sade hon med särskild tydlighet
uttalande »Anna Arkadjevna». — Tänk för all del inte, att
jag sätter mig till doms över hennes handlingssätt. Visst
inte. Det är möjligt, att jag, om jag råkat i hennes
belägenhet, skulle ha gjort detsamma. Jag varken vill eller kan
inlåta mig på de närmare omständigheterna, — sade hon
med en skygg blick på hans mörknade ansikte — men man
måste nämna sakerna vid deras rätta namn. Du vill, att
jag skall besöka henne, motta henne i mitt hus och hjälpa
till att rehabilitera henne inom samhället. Men du bör
förstå, att jag inte kan göra det. Jag har uppväxande
döttrar, och för min mans skull måste jag umgås i societetslivet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free