Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå, jag skall besöka Anna Arkadjevna. Hon kommer att
förstå, att jag inte kan bedja henne hem till mig, att jag
måste göra så, för att hon inte skall stöta hop med dem, som
inte kan ändra sin uppfattning. Det kommer att såra henne.
Men det står inte i min makt att upphjälpa hennes
anseende.
— Men jag kan inte tycka, att hon råkat komma djupare
än hundratals fruar, som ni kan umgås med! — avbröt
henne Vronskij, som nu mörknat ännu mer, och reste sig
tigande från stolen, förstående, att svägerskans beslut icke
kunde rubbas.
— Alexej! Bliv inte ond på mig. Snälla du, begrip då,
att jag rår inte för det, — sade Varja och såg på honom med
ett ängsligt leende.
— Jag är inte ond på dig, — sade han, alltjämt lika
mörk, — men jag har dubbel anledning att känna smärta.
Det gör mig ytterligare ont, därför att detta omöjliggör
vårt vänskapsförhållande. Det gör måhända inte slut på
vår vänskap, men det försvagar den. Du bör förstå, att
det även för mig är omöjligt att se saken på annat sätt.
Vronskij förstod, att alla vidare försök skulle visa sig
fruktlösa och att han hade att tillbringa de få dagar, som
ännu återstodo, till avresan från Petersburg, som vore han
i en främmande stad. Han måste undvika all förbindelse
med sin forna bekantskapskrets för att icke utsätta sig för
pinsamma obehagligheter och kränkningar. En av de
huvudsakligaste otrevligheter, som en vistelse i Petersburg
förde med sig, var att Alexej Alexandrovitj som person eller
namn tycktes vara allestädes närvarande. Man kunde icke
börja tala om något utan att samtalet kom att glida in på
Alexej Alexandrovitj, man kunde icke bege sig någonstans
utan att möta honom. Så tycktes det åtminstone för
Vronskij, precis som en person med ett sjukt finger får intryck
av att allt i hans omgivning liksom med flit måste stöta
emot just detta ömtåliga ställe.
Vistelsen i Petersburg blev ytterligare svår för Vronskij
av den anledningen, att han hela tiden hos Anna iakttog
en ny, honom obegriplig skiftning i lynnet. Än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
