Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det skulle smärta furstinnan.
— Det gör mig också ont.
— Ni far väl på operan för att höra Patti? — sade
Tusjkevitj.
— Patti?... Det var en idé. Jag skulle besöka
operan, om jag bara kunde få en loge.
— Jag kan skaffa, — erbjöd sig Tusjkevitj.
— Jag skulle vara er mycket, mycket förbunden, —
sade Anna. — Men vill ni inte äta middag med oss.
Vronskij ryckte knappt märkbart på axlarna. Han
kunde rakt icke förstå Annas beteende. Varför hade hon
låtit den gamla damen komma, varför ville hon, att
Tusjkevitj skulle äta middag med dem och det egendomligaste av
allt — varför gav hon honom i uppdrag att skaffa en loge?
Var det då möjligt för en dam i hennes belägenhet att besöka
en abonnemangsföreställning, dit hela den med henne
bekanta societeten skulle komma för att höra Patti? Han såg
på henne med allvarlig min, men hon svarade honom med en
alltjämt utmanande blick, i vilken man lika väl kunde läsa
uppsluppen glädje som förtvivlan och inför vilken han kände
sig helt oförstående. Vid middagen lade Anna i dagen en
aggressiv glättighet och sökte liksom kokettera än med
Tusjkevitj, än med Jasjvin. Då man rest sig från bordet och
Tusjkevitj givit sig av för att skaffa logebiljett och Jasjvin
ville röka, gick Vronskij i sällskap med honom ned till sina
rum. Efter att ha suttit där en stund skyndade han åter
upp i övre våningen. Anna stod redan klädd i en ljus,
djupt urringad, sammetsgarnerad sidenklänning, som hon
låtit sy åt sig i Paris. I håret bar hon en dyrbar vit
spetsuppsats, som bildade ram åt hennes ansikte och på ett
fördelaktigt sätt framhävde hennes rena, fint utmejslade
skönhet.
— Skall ni verkligen fara till teatern? — sade han på
franska undvikande att se på henne.
— Varför frågar ni så ängsligt om det? — svarade hon
kännande sig åter förolämpad av att han icke såg på henne.
— Varför skulle jag inte fara dit?
Hon tycktes icke ha förstått hans ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
