Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Naturligtvis finns det ingen anledning att låta bli
det, — sade han med mörknande uppsyn.
— Ja, detsamma tycker jag, — sade hon avsiktligt
lämnande den ironiska tonen i vad han sagt obeaktad och drog
sakta i sin långa parfymdoftaiide handske.
— Anna, för Guds skull! Vad är det med er? — sade
han för att bringa henne till besinning alldeles som en gång
i tiden hennes man.
— Jag förstår inte, vad ni talar om.
— Ni vet, att det inte lämpar sig att visa sig där.
— Varför det? Jag kommer inte ensam. Furstinnan
Varvara har farit för att klä om sig, hon skall göra mig
sällskap.
Han ryckte på skuldrorna med ett uttryck av undran
och förtvivlan i ansiktet.
— Men vet ni då inte... — började han.
— Men jag vill inte veta! — nästan skrek hon fram. —
Jag vill inte. Skulle jag ångra, vad jag gjort? Nej, nej,
nej. Och om det finge börja om från början, skulle det bli
detsamma. För oss, för mig och för er är det blott en sak,
som kan ha betydelse: älskar den ene den andre. Något
annat att ta hänsyn till finns inte. Varför bor vi här
åtskilda och träffas inte? Varför skulle jag inte kunna fara?
Jag älskar dig, och allt är mig sak samma, — sade hon på
ryska och såg på honom med en särskild glans i ögat, som
han icke förstod att tolka, — om du bara inte ändrat dig.
Varför ser du inte på mig?
Han såg på henne. Han såg hennes gestalt i hela dess
skönhet iförd en dräkt, som alltid så väl passat den. Men
nu var det just denna skönhet och denna elegans, som gjorde
honom uppbragt.
— Min känsla kan inte ändra sig, det vet ni, men jag
ber er, far inte, jag bönfaller därom, — sade han åter på
franska med en bevekande, öm ton i rösten, men med kyla i
blicken.
Hon hörde inte, vad han sade, men lade märke till
kylan i blicken och svarade retligt:
— Och jag ber er förklara, varför jag inte bör fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
