Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte delen
- XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kammartjänaren, som visste sig oskyldig, ville säga
något till sitt försvar, men seende på sin husbonde förstod
han av uttrycket i dennes ansikte, att det blott gällde att
tiga, och skyndsamt framstammande en ursäkt föll han på
knä på mattan och började plocka upp trasiga och hela glas
och buteljer.
— Det är inte göra för dig, skicka hit en uppassare att
städa här och tag fram fracken åt mig.
*
Klockan halv nio trädde Vronskij in på teatern.
Föreställningen var redan i full gång. En gammal
rockvaktmästare tog av Vronskij pälsen, han kände igen honom och
kallade honom »ers grevliga nåd» och föreslog honom att icke
ta någon nummerbricka utan blott kalla på Fjodor. I den
upplysta korridoren fanns det ingen mer än
rockvaktmästaren och två lakejer, som med pälsar på armarna stodo och
lyddes vid dörren till salongen. Genom den tillslutna
dörren hördes ett försiktigt staccatoackompanjemang från
orkestern och en kvinnlig röst, som med säker precision
utförde ett sångstycke. Dörren gick upp för att låta en
teatervaktmästare slinka igenom och orden i sångstycket, som
nu var nära sin avslutning, trängde klart fram till
Vronskijs öra. Men dörren slog igen med detsamma, och orden i
sista delen av satsen och slutdrillen kunde Vronskij icke
uppfatta, men av kraftiga applåder i salongen kunde han
förstå, att sångerskan slutat. Då han trädde in i den av
speglar och bronskandelabrar klart tindrande salen
fortsatte ännu bifallslarmet. Uppe på scenen stod en
briljantgnistrande, vitarmad sångerska leende och bugande och
höll som bäst på att med hjälp av en tenor, som höll henne
vid handen, samla hop en del buketter, som mindre
skickligt kastats in över rampen, och skred samtidigt fram mot en
herre med nackbena bland pomadaglänsande lockar, som
med sina långa armar räckte ett föremål upp över
rampkanten, — och hela publiken, både parkett och loger, var i
upprörd oro, man böjde sig framåt, skrek och klappade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0154.html
