Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg på vägen. — Men när jag dömer över mig själv och
jämför mig med andra, särskilt med min bror, känner jag på
mig, att jag är dålig.
— Men på vad sätt? — fortfor Kitty med samma leende
på läpparna: — är inte även du verksam för andra? Din
omsorg om lantbruket, din bok?...
— Nej, jag känner det, särskilt nu känner jag det: du
är skuld till det, — sade han och tryckte hennes arm, — till
att det inte är så. Jag utför denna verksamhet inte så som
jag borde, jag tar det alltför lättvindigt. Om jag kunde
hysa en kärlek för hela denna verksamhet sådan som den
jag har för dig... Men på sista tiden har jag sysslat med
det som med en påtvungen läxa.
— Nå, vad skulle du då vilja säga om pappa? —
frågade Kitty — Är kanske han också dålig, därför att han
ingenting gör för det allmänna?
— Han? — visst inte. Men man måste då ha den
enkelhet, den klarhet, den godhet, som finns hos din far. Men
har jag det? Jag är overksam och plågas därav. Och allt
det beror på dig. Då du inte fanns och detta ännu inte hade
blivit till, — sade han med en blick på hennes gestalt, som
hon förstod, — samlade jag alla mina krafter för mitt verk.
Men nu kan jag inte det, och jag känner
samvetsförebråelser. Det är som hade jag att göra just med en läxa, som jag
fått mig ålagd, jag känner mig tillgjord.
— Nå, men skulle du genast vara beredd att byta med
Sergej Ivanovitj? — sade Kitty. — Skulle du vilja ägna dig
åt detta allmänintresse och hålla av denna ålagda läxa,
som han gör, och därmed nog?
— Naturligtvis inte, — sade Levin. — För resten är jag
så lycklig, att jag inte begriper någonting. Och du tror då,
att han skall fria i dag? — tillade han efter en stunds tystnad.
— Jag både tror och inte tror. Jag bara önskar det så
oerhört starkt. Vänta litet! — Hon böjde sig ned och
plockade från vägkanten en prästkrage. — Nå, räkna: han
friar, friar inte, — sade hon och räckte honom blomman.
— Friar, friar inte, — sade Levin ryckande av de smala,
vita, fint ådrade kronbladen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
