- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
177

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej, nej! — Kitty, som med oro iakttagit hans
fingerrörelser, grep honom om handen och hejdade honom. —
Du drog av två på en gång.

— Nå, så räknas i stället inte det här lilla bladet, —
sade Levin och ryckte av ett litet icke utvuxet kronblad.
— Se, nu har vagnen hunnit fatt oss.

— Du har väl inte blivit trött, Kitty?! — ropade
furstinnan.

— Inte alls.

— Annars sitt upp, om det är pålitliga hästar och man
kör i skritt.

Men det lönade icke att sätta sig upp i vagnen, stället
dit de skulle var redan nära, och alla fortsatte till fots.

IV.



Varenjka tedde sig mycket tilldragande med sin vita
huvudduk på det svarta håret, där hon gick omgiven av
barnen, med vilka hon muntert sysslade. Synbarligen var
hon vid oroligt lynne inför utsikten att få motta ett frieri
från en man, som hon fattat tycke för. Sergej Ivanovitj
gick vid hennes sida och iakttog henne oavvänt med
förtjust min. Då han betraktade henne, erinrade han sig alla
älskliga ord, han hört av henne, allt gott, som han visste
om henne, och allt mer och mer började han bli medveten
om, att den känsla, som han erfor inför henne, var
någonting särskilt, något som han för länge, länge sedan i sin
första ungdom hade upplevat. Glädjen över att vara nära
henne tilltog hos honom och ledde därhän, att han, då han
skulle lägga ner i hennes korg en rörsopp, som han
funnit — det var ett stort exemplar med smalt skaft och
insvängda hattkanter — såg henne rakt in i ögonen och
märkande, att hennes ansikte rodnade av på en gång glad
och ängslig upprördhet, själv blev brydd och log tigande
mot henne med ett av de leenden, som säga alltför
mycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free