Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, har ni funnit något? — frågade hon och lät sitt
vackra, milt leende ansikte titta upp mot honom ur den
vita huvudduken.
— Inte en enda, — sade Sergej Ivanovitj. Och ni?
Upptagen av barnen, som omgåvo henne, kom hon sig
icke för att svara honom.
— Tag den där bredvid grenen också, — sade hon och
visade den lilla Masja på en liten svamp, vars skära lilla
hatt blivit genomskuren av ett torrt grässtrå. Varenjka
reste sig, då Masja lyft upp den lilla svampen, som därvid
brutits isär i två ljusa små hälfter. — Det här påminner mig
om min barndom, — yttrade hon till Sergej Ivanovitj och
lämnade barnen.
Hon och han gingo en stund tigande vid varandras
sida. Varenjka såg, att han ville säga något, hon anade, vad
det var frågan om, och höll på att förlora fattningen av glad
upprördhet och ängslan. De hade kommit så långt bort, att
ingen längre kunde höra dem, men han kom sig alltjämt
icke för att börja tala. Varenjka föredrog att tiga. Efter
en stund av tystnad var det lättare för dem att få sagt det
som de ville än efter ett samtal om svamp, men mot sin
vilja kom Varenjka oförmodat att yttra:
— Fann ni då ingenting? Mitt inne i skogen brukar det
för övrigt aldrig vara så gott om svamp.
Sergej Ivanovitj suckade till och svarade ingenting.
Det harmade honom, att hon börjat tala om svamp. Han
hade velat försöka få henne att vända åter till vad hon
tidigare yttrat om sin barndom, men efter att ha gått tyst en
stund kom han liksom mot sin egen vilja med ett yttrande
till svar på hennes sista ord:
— Jag har bara hört, att Karl Johanssvamp
företrädesvis brukar finnas i skogsbrynet, fast jag förstår mig inte på
skillnad mellan sådan svamp och annan.
Det förgick ytterligare några minuter, de hade
avlägsnat sig ännu längre bort från barnen och voro alldeles för
sig själva. Varenjkas hjärta slog så häftigt, att hon kunde
höra dess slag, och hon kände, hur hon ömsevis rodnade och
bleknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
