- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
180

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för gubbar, då däremot i Frankrike en femtiåring känner sig
dans la force de l’age, och en fyrtiåring anser sig vara un jeune
homme
. Och vad betydde årens antal, då han kände sig
ung till sinnet som för tjugo år sedan? Var det då icke
ungdom i den känsla han erfor, då han efter att ha vänt
tillbaka till utkanten av skogen i det klara skenet av den
nedgående solens strålar fick syn på Varenjkas välväxta
gulklädda gestalt, som med en korg i handen med lätta steg
gick förbi en gammal björkstam, då intrycket av
Varenjkas anblick sammansmälte för honom till ett med synen
av det för honom hänförande vackra, av aftonsolen
övergjutna gula havrefältet och den långt bakom detta liggande
högstammiga skogen, som här och där skiftande i gult
smälte hän i ett blått fjärran? Hans hjärta pressades
samman av glädje. En öm känsla fick makt över honom. Han
kände, att han fattat sitt beslut. Varenjka, som just hukat
sig ned för att ta upp en svamp, reste sig med en smidig
rörelse och såg sig om. Sergej Ivanovitj, som kastat
cigarren från sig, styrde beslutsamt sina steg mot henne.

V.



»Varvara Andrejevna, då jag ännu var mycket ung
bildade jag mig ett kvinnoideal, som jag gav min kärlek och
som jag skulle vara lycklig att få kalla min hustru. Jag har
genomlevat ett långt liv, och nu har jag för första gången i
er mött det, som jag sökt efter. Jag älskar er och anhåller
om er hand.»

Detta sade Sergej Ivanovitj till sig själv, då han var på
tio stegs avstånd från Varenjka. Hon hade lagt sig ned på
knä, värjde med handen en svamp för Grisja och ropade
på lilla Masja.

— Hit, hit, barn! Här finns många! — ljöd hennes
behagliga djupa röst.

Då hon blev varse den annalkande Sergej Ivanovitj, steg
hon icke upp och ändrade icke läge, men allt sade honom,
att hon hade reda på att han kom och gladde sig däråt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free