Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tout beau, Krak!» ropade han smeksamt till hunden, som
hoppande lade tassarna på hans bröst och mage och hakade
sig fast med dem vid jaktväskan. Stepan Arkadjevitj var
var iförd lädersandaler och benlindor, trasiga byxor och
en kort ytterrock. På huvudet bar han ruinen av något,
som en gång i tiden varit en hatt, men bössan, som var
av nyaste konstruktion, såg ut som en liten nätt leksak, och
jaktväskan var liksom patronväskan, ehuru åtskilligt nött
och nyttjad, av bästa kvalitet.
Vasenjka Veslovskij hade icke förut begripit sig på detta
i sann mening jägarmässiga snobberi — att gå i trasor, men
vara försedd med jaktdon av allra finaste slag. Men nu
fattade han det, när han såg Stepan Arkadjevitjs eleganta,
välnärda och fryntliga herremansfigur skina framför sig
iförd dessa paltor, ocn han beslöt i sitt stilla sinne att till
nästa jakt styra ut sig på samma sätt.
— Nå, men var är vår värd? — frågade han.
— Han har ju en nygift fru, — sade Stepan Arkadjevitj
leende.
— Ja, och så stilig.
— Han var redan klädd. Säkerligen smet han tillbaka
till henne.
Stepan Arkadjevitj hade gissat rätt. Levin hade
skyndat tillbaka till sin hustru för att än en gång fråga henne,
om hon förlåtit honom för gårdagskvällens dumhet, och
dessutom bedja henne, att hon för Guds skull borde vara
försiktigare. Särskilt skulle hon akta sig för att komma för
nära barnen, — de kunde knuffa till henne. Sedan behövde
han än en gång höra henne bekrälta, att hon icke var ond
på honom för att han reste från henne på två dagar, och
slutligen bedja henne, att hon dagen därpå ovillkorligen
tidigt på morgonen skulle skicka honom några rader med
ridande bud, bara skriva ett par ord, så att han
åtminstone visste, att hon var välbehållen.
Såsom alltid var det svårt för Kitty att för hela två
dagar skiljas från sin man, men då hon såg hans upplivade
ansiktsuttryck och hans spänstiga figur, som tog sig särskilt
stor och kraftig ut i vit blus och jägarstövlar, och i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
