Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fast Vasenjka, som Levin skjutit skulden på för sin
otur, var borta, bättrade sig icke jaktlyckan. Också här
fanns det gott om beckasiner, men Levin bommade ideligen.
De sneda solstrålarna voro ännu heta. Kläderna, som
voro genomdränkta av svett, klibbade vid kroppen. Vänstra
stöveln, som var full av vatten, gav smackande läten från
sig och var tung att släpa med sig. Över det av krutstänk
nedsmutsade ansiktet rann svetten i stora droppar. Han
kände en brännande torrhet i munnen, och i näsan stack
lukten av krut och unket vatten, i öronen susade det av
beckasinernas läte. Bösspiporna hade blivit så heta, att de
icke kunde vidröras. Hjärtats slag voro snabba och korta.
Händerna darrade av sinnesrörelse, och de av trötthet
stapplande benen snavade bland tuvor och dy. Men alltjämt gick
han omkring och sköt. Slutligen, efter en bom som han
riktigt skämdes för, kastade han bössa och hatt på marken.
»Nej, nu måste jag hämta mig!» sade han till sig själv,
lyfte upp bössan och hatten från marken, kallade till sig
Laska och gav sig bort från kärret. Då han kommit på det
torra, satte han sig på en tuva, drog av sig stövlarna och
tömde ur den vattenfyllda. Sedan gick han fram till
kärrtjärnen och drack av det rostsmakande vattnet, fuktade de
upphettade bösspiporna och tvättade händer och ansikte.
Då han svalkat sig, vände han om till ett ställe, där han
iakttagit, att en beckasin slagit ned, i den fasta avsikten
att denna gång icke förivra sig.
Han ville vara lugn, men det gick som förut. Hans
finger rörde vid trycket, innan han hunnit få fågeln ordentligt
på kornet. Det blev allt värre och värre.
Han hade blott fem skjutna fåglar i jaktväskan, då han
gav sig bort från kärret hän mot aldungen, där han skulle
sammanträffa med Stepan Arkadjevitj.
Innan han blev varse Stepan Arkadjevitj, fick han syn
på dennes hund. Bakom en kullvräkt alstubbe kom Krak
skuttande fram, alldeles svart av illaluktande kärrdy, och
stod med en segerherres min, medan han och Laska nosade
på varandra. Efter honom uppenbarade sig Stepan
Arkadjevitjs resliga gestalt i skuggan bland alarna. Röd, svettig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
