Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville slå sig ned på dem. En metallklang, som ljudit från
böndernas vagn, där en lie just bryntes, tystnade plötsligt.
En av bönderna reste på sig och gick bort mot ekipaget.
— Isch, har du torkat till! — skrek kontorsskrivaren
mot bonden, som långsamt på bara fötter kom gående
utefter den del av den hårda vägen, där inga djupa hjulspår
funnos. — Kommer du då till sist?
En bondgubbe med en huvudbonad av lindbast på det
krusiga håret och med skjortan mörk av svett längs den
kutiga ryggen skyndade något på sina steg och trädde fram
till landån och lade sin solbrända hand på dess ena
stänkskärm.
— Ska ni till Vozdvizjenskoje, till herrgår’n, till greven?
— yttrade han. — Ja, det är att fara, tills den här
sluttningen tar slut och se’n svänga av till vänster. Se’n ä dä
bara att följa »sjåsien» rakt fram. Vem ska ni till, ska ni
till greven själv?
— Nå, är de hemma, min gode man? — vände sig
Darja Alexandrovna med en obestämt formulerad fråga
till bonden, hon visste icke ens, hur man inför en bonde
skulle titulera Anna.
— De bör väl vara hemma, — sade bonden och ändrade
sina bara fötters ställning så att ett tydligt avtryck av en
fot med dess fem tår blev synligt i sanden. — Nog bör de
vara hemma, — upprepade han, synbarligen hågad att ge
sig in i ett litet samspråk. — I går kom dä dit flere gäster.
De har fasligt mycket främmande... Va’ vill du? — skrek
han vänd mot en yngling, som ropat något till honom från
kärran. — Just dä! Nyss red allihop förbi här för att si på
den där skördemaskin. De bör vara hemma nu. Va’ ä’ ni
för ena?
— Vi är långväga ifrån, — sade kusken och klev upp på
kuskbocken. — Det är, sa’ du, inte långt härifrån.
— Ja, det är alldeles här intill. Ja, det är att fara...
— upprepade han och drog sin hand från stänkskärmen för
att i nästa ögonblick lägga dit den andra.
En ung, frisk och kraftigt byggd yngling kom också
fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
