Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte delen
- XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVIII.
Anna betraktade Dollys magra, av bekymmer fårade
ansikte, där vägdamm satt sig fast i rynkorna, och ämnade
just säga, vad hon tänkte, nämligen att Dolly tacklat av.
Men så kom hon att erinra sig, att hon själv blivit vackrare
och att hon sett på Dollys blick, att denna lagt märke till
detta. Hon suckade och började tala om sig själv.
— Du ser på mig, — sade hon, — och du undrar nog,
om jag i min belägenhet kan vara lycklig? Nå, vet du, det
är skamligt att erkänna det, men jag känner mig...
oförlåtligt lycklig. Med mig har det skett som om en
trolldomskraft varit verksam, det har varit som i en dröm, där
något förfärligt, rysligt hotat, och som man så vaknar upp ur
och förnimmer, att alla fasorna försvunnit. Jag har vaknat
upp. Jag har genomlevat kval och fasor men nu är jag
sedan länge, särskilt se’n vi kommit hit, så lycklig!... —
sade hon och såg med ett skyggt och frågande leende på Dolly.
— Vad det gläder mig! — sade Dolly med ett leende
men i en kyligare ton än hon velat. — Jag är så glad för
din skull. Varför har du inte skrivit till mig?
— Varför?... Jag har inte vågat... du tänker inte
på min belägenhet.
— Inte vågat? Skulle du inte till mig?... Om du
visste, hur jag... Jag anser...
Darja Alexandrovna hade velat komma fram med
något av allt det hon tänkt under denna dags morgon, men
av en eller annan orsak, hon visste icke rätt vilken, fann
hon det icke vara på sin plats.
— För övrigt, det kan vi tala om senare. Vad är detta
allt för byggnader? — frågade hon, önskande byta om
samtalsämne, och pekade på några röda och gröna tak, som
skymtade fram bakom ett levande stängsel, bildat av
akaciors och syreners lövverk. — Det är ju som en liten stad.
Men Anna svarade icke.
— Nej, nej! Låt mig höra, vad du tänker om min
belägenhet, hur tycker du? — frågade hon.
— Jag anser... — skulle Darja Alexandrovna just börja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0247.html
