Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det kan jag säga, att han är en mycket bildad person,
och om han vore här, skulle han nog kunna ge er svar på
tal, fast jag inte kan det.
— Jag tycker mycket bra om honom, och vi är de bästa
vänner, — sade Svijazjskij med ett godmodigt leende. —
Mais pardon, il est un petit peu toqué, till exempel, han
påstår, att både landsting och fredsdomstolar är onödiga
inrättningar, och vill inte medverka vid dem.
— Det är vår ryska likgiltighet, — sade Vronskij och
hällde upp isvatten ur en karaffin i ett smäckert fotglas:
— det är denna frånvaro av känsla för de skyldigheter, som
våra rättigheter för med sig, det är denna brist som är
orsak till att man kan påstå något dylikt.
— Jag känner ingen man, som är mera sträng i
uppfyllandet av sina plikter, — sade Darja Alexandrovna,
uppretad av Vronskijs överlägsna ton.
— Med mig är det tvärtom, — fortsatte Vronskij,
synbarligen på något vis stött av den vändning samtalet tagit.
— Jag känner mig tvärtom mycket tacksam för den heder,
som man bevisat mig genom att välja mig till
hedersfredsdomare, det har skett tack vare Nikolaj Ivanytj, — sade
han och såg bort mot Svijazjskij. — Jag anser, att min
skyldighet att bege mig till ett sammanträde, där en bondes rätt
i fråga om en häst skall avgöras, är något lika viktigt som
vad helst annat jag kan företaga mig. Och jag skulle även
anse det som en heder, om jag bleve vald till landstingsman.
Därigenom kan jag i någon mån visa min erkänsla för
de förmåner, jag åtnjuter som godsägare. Tyvärr har man
inte överallt förståelse för den betydelse, som innehavarne
av storgodsen måste ha inom riket.
Darja Alexandrovna tyckte, att det var egendomligt att
iaktta, hur trygg han satt här vid bordet i sin självsäkerhet.
Hon tänkte på, att Levin, som var av motsatt åsikt,
brukade vara lika bestämd i sina omdömen, då han satt hemma
hos sig och pratade vid matbordet. Men hon höll av Levin
och var därför på hans sida.
— Då kan vi räkna på att greven kommer till vår nästa
sammankomst? — sade Svijazjskij. — Men man måste resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
