Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog sin början. Därefter kungjorde en stämma antalet
röster för och mot.
Adelsmarskalken hade blivit vald med betydande
majoritet. Ett allmänt sorl begynte, och man drog sig mot
utgången. Snetkov trädde in, och hans ståndsbröder omgåvo
honom framförande lyckönskningar.
— Nå, är det slut nu? — frågade Levin Sergej
Ivanovitj.
— Först nu börjas det, svarade i Sergej Ivanovitjs
ställe Svijazjskij. — Kandidaten till vice adelsmarskalk kan
ju komma att få fler röster.
Levin hade återigen alldeles glömt bort detta. Han kom
nu bara i håg, att det var fråga om en fint, men han fann
det tråkigt att söka erinra sig, vari den bestod. Han hade
gripits av ledsnad och ville komma bort ur denna hop.
Som ingen tog notis om honom och han efter vad det
tycktes icke var behövlig för någon annan, begav han sig
sakta bort till lilla salen, där man intog förtäring, och då
han där återsåg uppassarna, kom det över honom en känsla
av stor lättnad. Den gamle kyparen frågade, om han ville
äta något, och Levin beställde in litet mat. Sedan han ätit
en kotlett med turska bönor och en stund samspråkat med
betjänten om de herrskap denne förut varit hos, begav sig
Levin upp på läktarna för att ta en promenad, han hade
ingen lust att återvända till stora salen, där han fått en sådan
känsla av obehag.
Läktarna voro fullsatta av högtidsklädda damer, som
böjde sig ned över balustraden angelägna om att icke
förlora ett ord av vad som sades därnere. Bredvid damerna
sutto eller stodo elegant klädda advokater, gymnasielärare
i glasögon och officerare. Överallt pratades om valet, om
hur ansträngd adelsmarskalken var och om hur vackra
anförandena varit. Levin fick höra sin bror berömmas i en av
grupperna. En dam yttrade till en advokat:
— Vad jag är glad, att jag fått höra Koznysjev! För det
kan man verkligen finna sig i att man sitter här och
hungrar. Hur förträffligt! Hur klart och tydligt allt var i hans
anförande! Här vid domstolen finns det ingen, som kan tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
