- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
313

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyldighet, som tillkom honom i den ställning av adlig
storgodsägare, som han valt som sin verksamhet. Han hade
aldrig väntat, att denna valangelägenhet skulle komma att
så intressera honom, så dra honom med i spänningen och
att han så väl skulle kunna klara sig i denna sak. Han var
alldeles ny bland lantadeln här på platsen, men hade
otvivelaktigt haft framgång i deras krets och bedrog sig icke,
då han trodde sig här ha förvärvat inflytande. Detta hans
inflytande berodde på flere samverkande orsaker: hans
rikedom och anseende, hans präktiga bostad i Kasjin, som en
gammal bekant Sjirkov, finansman och grundare av en
uppblomstrande bank därstädes, avstått till honom; hans
utmärkta kock, som han låtit följa med från sitt gods;
vänskapsförbindelse med guvernören, som tidigare varit
kamrat och till och med protegé till Vronskij, men mer än
allt annat berodde det på hans rättframma och mot alla
lika sätt, som mycket snart kom flertalet av hans
ståndsbröder att uppge tron på den högdragenhet, man påstått
skulle utmärka honom. Han kände med sig, att på ett enda
undantag när — den där excentriske herrn, som var gift
med Kitty Stjerbatskaja och som »à propos de bottes» i sin
vresighet sagt honom en hel hop meningslösa dumheter —
hade varje adelsman, som han här gjort bekantskap med,
blivit hans anhängare. Han insåg klart, att han mycket
bidragit till Nevedovskijs framgång, och han hade hört
flera yttra samma åsikt. Och nu, när han vid sitt
middagsbord satt och firade Nevedovskijs val, erfor han en angenäm
känsla av triumf över att den som han utvalt hade segrat.
Detta val hade så starkt väckt hans intresse, att han redan
(för den händelse hans giftermål bleve ordnat inom
närmaste treårsperiod) tänkte på att låta uppställa sig själv
som kandidat. Alldeles på samma sätt hade han förr, när
han genom en jockey vunnit ett pris, fått lust att själv
rida med i en kapplöpning.

Och nu hade han att fira en jockeyseger. Vronskij satt
vid bordets ena smalsida och hade till höger om sig den unge
guvernören, general i Hans Maj:ts svit. För alla de andra
var detta guvernementets härskare, som man sett upp till,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free