Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han högtidligt öppnat valsammankomsten med sitt tal,
aktning och kryperi hade han uppväckt hos många, det hade
Vronskij lagt märke till. Men för Vronskij var det blott lille
»Smörgåsnisse» — det hade varit hans öknamn inom
pagekåren — som ännu visade en viss förlägenhet inför Vronskij
och som denne sökte »mettre à son aise». Till vänster satt
Nevedovskij med sitt medvetna och spydiga
ynglingaansikte. Mot honom mödade sig Vronskij att vara på en
gång rättfram och aktningsfull i sitt sätt.
Svijazjskij bar sin motgång muntert. Det var för övrigt
ingen motgång för honom, det yttrade han med glaset i hand
vänd till Nevedovskij: man kunde omöjligen ha funnit en
bättre representant för den nya riktning, som nu borde ta
ledningen inom adeln. Och därför, sade han, hade dagens
framgång allt som var hederligt på sin sida deltagande i
triumfen.
Stepan Arkadjevitj var också glad över att på ett
angenämt sätt få tillbringa sin tid och se nöjda människor
omkring sig. Vid den präktiga middagen erinrade man sig
episoder från valsammankomsten. Svijazjskij återgav med
komisk travestering adelsmarskalkens gråtmilda tal och
vänd mot Nevedovskij yttrade han, att hans excellens nu
komme att bli nödsakad att lämna en redovisning för de
anförtrodda penningmedlen av icke fullt så enkelt slag som
tårar. En annan skämtsam herre talade om, att lakejer i
kortbyxor hade blivit beställda för den bal, som
guvernementets förre adelsmarskalk tänkt giva, och att de nu måste
skickas tillbaka, om den nye adelsmarskalken icke ämnade
ge någon bal med lakejer i kortbyxor.
Ideligen under middagen vände man sig till
Nevedovskij med tilltalen: »vårt guvernements adelsmarskalk» och
»ers excellens».
Detta yttrades med samma välbehag som en ung kvinna
för första gången tilltalas »madame» och med mannens
efternamn. Nevedovskij gjorde min av att han icke blott vara
likgiltig för sina nya titlar utan satte sig över dylikt, men
det var dock tydligt, att han var överlycklig men lade band
på sig, ängslig för att lägga i dagen något uttryck av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
