Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han gick utan bestämd sysselsättning, desto kortare blev den
tid han hade ledig, sade han henne. Och dessutom hade han
här kommit att alltför mycket tala om sin bok, klagade han
för henne, så att alla tankar som rörde den kommit i
förvirring och förlorat intresse för honom.
Den enda fördelen med stadslivet var, att här inga
tvister förekommo mellan dem. Om det nu berodde därpå, att
man här kommit in i nya förhållanden, eller på att de båda
hunnit bli försiktigare och förståndigare i detta avseende,
här i Moskva uppstod det inga slitningar dem emellan på
grund av svartsjuka, något som de mycket fruktat för, då
de lämnade landet.
En händelse, som ju kunnat giva upphov till dylikt,
inträffade emellertid: Kitty kom att råka Vronskij.
En gammal furstinna, Marja Borisovna, Kittys gudmor,
som alltid hållit mycket av henne, ville ovillkorligen träffa
henne. Kitty, som eljes icke besökte någon, begav sig i sin
fars sällskap till den förträffliga gamla damen och råkade
hos henne samman med Vronskij.
Vad detta möte beträffade, kunde Kitty blott förebrå
sig, att hon för ett ögonblick, då hon hos den civilklädde
herrn igenkände de henne en gång så förtrogna dragen,
miste andedräkten och kände blodet ila till hjärtat, och en
stark rodnad steg plötsligt upp i hennes ansikte, det kände
hon också. Men detta varade blott några sekunder.
Hennes far, som med flit begynt ett livligt samtal med
Vronskij, hade ännu icke hunnit sluta det, förr än hon redan var
fullt redo att lugnt betrakta Vronskij och om så behövdes
tala några ord med honom, alldeles som om det hade varit
till Marja Borisovna, och framför allt in i minsta tonfall på
ett sätt, som kunde ha gillats av hennes man, av vars
osynliga närvaro hon liksom hade en känsla i denna
stund.
Hon utbytte några ord med Vronskij och kunde till och
med lugnt le åt ett skämtsamt yttrande av honom. Han
kallade de val han varit med om för »vårt parlament». (Hon
måste ju le för att visa, att hon förstod, att han skämtade.)
Men sedan vände hon sig omedelbart till furstinnan Marja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
