Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borisovna och kastade ingen blick på honom förr än han
reste sig för att ta farväl. Nu såg hon på honom, men
tydligen blott därför, att det är oartigt att icke se på en
person, som hälsar.
Hon var sin far tacksam för att denne icke inlät sig i
något samtal med henne om detta möte med Vronskij.
Men av hans särskilt vänliga sätt mot henne, då de därpå
företogo en promenad, kunde hon förstå, att han var nöjd
med henne. Och själv kände hon sig tillfredsställd. Hon
hade aldrig väntat, att hon skulle ha kraft att någonstädes
i djupet av sitt medvetande kunna hålla tillbaka alla
minnen av de känslor, hon en gång hyst för Vronskij, och att
hon icke blott kunde synas utan även vara fullständigt
likgiltig och lugn gentemot denne.
Levin rodnade mycket starkare än hon själv, då hon
berättade för honom, att hon träffat Vronskij hos furstinnan
Marja Borisovna. Det var henne mycket svårt att tala om
detta för honom, men ännu svårare var det att berätta
även något av enskildheterna vid detta möte, ty han ställde
ingen fråga till henne och såg blott med mulen uppsyn på
henne.
— Det var skada, att du inte var där, — sade hon. —
Jag menar inte, att du skulle ha varit inne i rummet...
hade du varit närvarande, hade jag inte kunnat vara så
naturlig... Nu rodnar jag mycket, mycket mer än då,
— utbrast hon och blev så röd, att det glänste till fuktigt av
tårar i ögonen. — Men jag hade velat, att du kunnat titta
in genom nyckelhålet.
Hennes troskyldiga ögon sade Levin, att hon kände sig
nöjd med sig själv, och fast hon häftigt rodnat, lugnade han
sig genast och började ge henne en hel del frågor, vilket hon
just önskade. Då han fått reda på allt, även den
omständigheten, att det blott var i första sekunden som hon icke
kunde avhålla sig från att rodna, men att det sedan varit
lika enkelt och lätt för henne som samvaron med en person
hon aldrig förr sett, fick Levin helt och hållet sitt glada
humör åter och sade, att han var mycket glad över detta, och
att han nu icke vidare skulle bete sig så dumt som han gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
