- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
361

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med en blick på Levin räckte hon fram mot denne utan att
fråga, om han rökte, ett etui av sköldpadd och tog själv ut
åt sig en pajitocigarrett.

— Hur står det till med dig nu? — frågade hennes bror.

— Skapligt nog, fast med nerverna är det som vanligt.

— Inte sant, det är sällsport lyckat? — sade Stepan
Arkadjevitj, märkande att Levin betraktade porträttet.

— Jag har aldrig sett ett bättre porträtt.

— Och alldeles ovanligt likt, inte sant? — sade
Vorkujev.

Levin lät sin blick glida från porträttet över på
originalet. Ett särskilt skimmer lyste upp Annas ansikte, i
samma ögonblick som hon kände hans blick vilande på sig.
Levin rodnade och ville för att dölja sin förlägenhet just
fråga henne, när hon senast råkat Darja Alexandrovna, men
i detsamma yttrade Anna:

— Jag och Ivan Petrovitj talade just om Vastjenkovs
senaste tavlor. Har ni sett dem?

— Ja, det har jag, — svarade Levin.

— Men förlåt, jag kom att avbryta er, ni ville visst säga
något...

Levin frågade, när hon senast råkat Darja
Alexandrovna.

— Hon var hos mig här i går, hon är för Grisjas skull
mycket uppbragt på gymnasiet. Latinläraren tycks vara
orättvis mot honom.

— Tavlorna har jag som sagt sett. De tilltalade mig
mycket, — sade Levin för att återvända till det
samtalsämne, som hon begynt med.

Levin hängav sig nu åt samtalet på ett helt annat sätt
än han gjort i de diskussioner, han deltagit i samma dags
förmiddag. Varje ord i samtalet med Anna fick för honom
en särskild betydelse. Det var honom angenämt att tala
med henne och ännu angenämare att lyssna till hennes ord.

Anna förstod att tala på ett klokt och naturligt sätt och
med en viss sorglös vårdslöshet mot sig själv. Hon
framhävde icke på något vis sina egna åsikter och lade samtidigt
i dagen all respekt för andras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free