Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtalet kom in på de nya strömningarna inom
konsten, man bedömde de illustrationer, som en fransk konstnär
nyligen gjort till bibeln. Vorkujev beskyllde konstnären för
en realism, som gränsade till brutalitet. Levin anmärkte,
att fransmännen tidigare drivit konventionalismen inom
konsten till sin spets och därför nu ville se en särskild
förtjänst i ett återvändande till realismen. Man såg nu poesi
redan blott i den omständigheten, att man icke längre
kom med något osant.
Aldrig förr hade ett träffande yttrande av Levin berett
denne en sådan tillfredsställelse som detta. Annas ansikte
sken med ens upp. Hon hade omedelbart fattat det riktiga
i hans tanke. Hon log.
— Jag måste le, — sade hon, — som man ler, då man
får se ett porträtt, som mycket liknar sin förebild. Det ni
sade karakteriserar på ett träffande sätt den nutida franska
konsten, inte bara måleriet utan även litteraturen: Zola,
Daudet. Men måhända är det alltid så, att man bygger sina
conceptions med hjälp av uttänkta konventionella
gestalter, men så till sist finner man alla tänkbara kombinationer
gjorda, man tröttnar på sina uttänkta figurer och ger sig
till att utfundera mera naturliga, sanna gestalter.
— Ja, det är alldeles riktigt! — inföll Vorkujev.
— Jaså, ni har varit på klubben? — vände Anna sig till
brodern.
»Ja, det är en kvinna!» tänkte Levin, glömsk av den
övriga omgivningen oavvänt stirrande på hennes vackra,
livfulla ansikte, som nu med ens fick ett alldeles nytt uttryck.
Levin uppfattade icke vad hon, lutad fram mot sin bror,
talade med denne om, men han lade med förvåning märke
till förändringen i hennes ansikte. Nyss så betagande i sitt
lugn, uttryckte det plötsligt en underlig oro, vrede och
stolthet. Men det varade blott ett ögonblick. Hon knep
hop ögonen, som kom hon plötsligt att erinra sig något.
— Nå, det är för resten en sak, som inte kan göra någon
glad, — och vänd till sin engelska skyddsling yttrade hon:
— Please order the tea in the drawing-room.
Flickan steg upp och lämnade rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
