Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men varför visa det för mig? Han vill visa mig, att hans
kärlek till mig inte bör få störa hans frihet. Men jag vill inte
ha några bevis, jag vill ha kärlek. Han borde inse allt det
svåra i mitt liv här i Moskva. Kan man säga, att jag
lever? Jag lever inte, jag väntar, väntar på en skilsmässa,
som ideligen, ideligen skjutes upp. Fortfarande inget svar!
Och Stiva säger, att han inte kan fara till Alexej
Alexandrovitj. Och jag kan inte skriva mer. Jag kan ingenting
göra, ingenting företa mig, ingenting förändra, jag söker
lägga band på mig, jag väntar, jag söker förströ mig —
engelsmannens familj, författarskap, läsning, men allt detta
är ett bedrägeri, allt är blott ett slags morfin för mig. Han
borde hysa medlidande med mig», sade hon kännande, hur
tårar av medömkan med henne själv stego upp i hennes ögon.
Hon hörde Vronskijs korta och energiska ringning och
torkade skyndsamt bort tårarna. Hon gjorde icke blott
detta, utan satte sig också ned vid lampan, öppnade en bok
och låtsade, som om hon vore lugn. Hon måste visa honom,
att hon var missnöjd med att han icke vänt tillbaka som
han lovat, — blott missnöjd, men sin sorg finge hon icke
visa honom och minst av allt någon medömkan med sig
själv. Hon kunde själv få tycka synd om sig, men han fick
icke ha någon medömkan med henne. Hon ville icke ha
någon strid, hon gjorde honom förebråelser för hans
kampberedskap, men kom själv ofrivilligt i stridsställning.
— Nå, du har väl inte haft för tråkigt? — sade han
livligt och glatt och gick fram till henne. — Spel är dock en
för ryslig lidelse!
— Nej, jag har inte haft tråkigt. Jag har för länge
sedan fått lära mig att inte ge mig hän åt ledsnad. Stiva
har varit här. Och Levin.
— Ja, de ville fara och hälsa på dig. Nå, hur tyckte
du om Levin? — sade han och slog sig ned brevid henne.
— Jo, mycket. De har nyss lämnat mig. Vad gjorde
Jasjvin?
— Han hade vunnit, sjutti tusen. Jag visste, hurudan
han var. Han hade nästan lämnat klubben. Men kom så
tillbaka. Och nu har han förlorat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
