Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Varför stannade du då? — frågade hon och lyfte
plötsligt ögonen mot honom. Uttrycket i hennes ansikte
var kallt och ovänligt. — Du sade till Stiva, att du skulle
stanna för att få bort Jasjvin. Men så övergav du honom.
Samma kyliga stämning av kampberedskap kom till
uttryck i hans ansikte.
— För det första har jag alls inte bett honom meddela
dig något, för det andra brukar jag aldrig tala osanning.
Huvudsaken var — att jag ville stanna och stannade, —
sade han med mörknad uppsyn. — Anna, varför, varför
detta? — sade han efter en minuts tystnad lutande sig
fram mot henne och öppnade sin hand i förhoppning, att
hon skulle lägga sin i hans.
Hon var glad över denna hans önskan efter en
ömhetsbetygelse. Men en underlig, ondskefull makt tillät henne
icke att ge sig hän åt sin känsla, det var som om hon måste
lyda vissa kampregler, som icke tilläto henne att
underordna sig.
— Naturligtvis ville du bli kvar och blev kvar. Du gör
allt, vad du vill. Men varför skall du säga mig det?
Varför? — svarade hon, allt mer och mer hetsande upp sig. —
Kanske någon bestrider dina rättigheter? Men du vill vara
den, som har rätt, och det kan du få.
Hans hand slöt sig, han böjde sig åt sidan, och hans
ansikte antog ett ännu mera bestämt uttryck än förut.
— För dig gäller det att visa din envishet, — sade hon
och såg skarpt på honom efter att plötsligt ha funnit ett
namn på det ansiktsuttryck, som så retade henne, — ja,
just envishet. För dig gäller det, om du skall vara segrare
över mig, men för mig... — Åter greps hon av medömkan
med sig själv och höll nästan på att brista i gråt. — Om du
bara visste, vad det betyder för mig! När jag som nu
känner, att du förhåller dig fientligt, ja, just fientligt mot mig,
om du då visste, vad det vill säga för mig! Om du visste,
vad jag är nära en förfärlig olycka sådana stunder, hur jag
rädes, rädes för mig själv! — Och hon vände sig om för att
dölja sina snyftningar.
— Om vad talar du? — sade han, förfärad över det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
