Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i första ögonblicket föreföll det honom av gammal vana att
skulden var hans. Men i hennes blick låg en ömhet, som
sade, att hon icke blott fritog honom från skuld, utan
älskade honom för dessa lidanden. »Om inte jag är skuld till
detta, vem är det då?» tänkte han ofrivilligt sökande efter
den brottsling, som förorsakat dessa lidanden, för att kunna
straffa honom, men det fanns ingen sådan. Hon led, hon
klagade och jublade i dessa lidanden, och hon gladdes åt
dem och älskade dem. Han såg, att något skönt höll på
att fullbordas i hennes själ, men vad — det kunde han icke
förstå. Det översteg hans fattningsförmåga.
— Jag skall skicka bud till mor. Och far du så fort du
kan efter Jelizaveta Petrovna... Kost’ja!... Nej, nu
är det över.
Hon gick från honom och ringde.
— Ja, gå du nu. Pasja kommer. Det är ingenting
farligt med mig.
Och till sin förvåning såg Levin, att hon grep
handarbetet, som hon under natten burit in i sängkammaren, och
började på nytt sticka.
Samtidigt som Levin gick ut genom rummets ena dörr,
hörde han, hur tjänsteflickan kom in genom den andra.
Han stannade och lyssnade utanför dörren, han hörde, hur
Kitty gav tjänsteflickan noggranna tillsägelser och sedan
själv med hjälp av denna flyttade på sängen.
Han klädde sig och medan man spände för — det var
ännu för tidigt att kunna få en hyrkusk — ilade han åter in i
sängkammaren, icke på tåspetsarna utan som buren av
vingar tycktes det honom. Två tjänsteflickor voro ivrigt
upptagna med att göra en omflyttning av möblerna i
sängkammaren. Kitty gick av och an på golvet sysselsatt med sin
stickning, kastande upp maskorna i rask följd, medan hon
gav sina tillsägelser.
— Jag far strax till doktorn. Jelizaveta Petrovna har
man redan farit för att hämta, men jag skall själv köra
förbi där. Är det ingenting särskilt du vill? Jo, kanske
ett bud till Dolly. — Hon såg på honom, synbarligen utan
att höra på vad han sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
