- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
379

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

började Levin berätta alla möjliga onödiga detaljer rörande
sin hustrus befinnande, gång på gång avbrytande sin
berättelse med att anhålla om att doktorn genast skulle fara
med honom.

— Varför brådska så? Ni vet ju inte, hur det är. Helt
säkert behövs jag inte, men jag har ju lovat, och, bevars
väl, jag skall komma. Men något skäl till brådska finns inte.
Var god och sitt ner, vill ni inte ha en kopp kaffe?

Levin såg på honom med en undrande blick frågande sig,
om han drev med honom. Men det hade doktorn ingen
tanke på.

— Jag vet, jag vet, — yttrade han med ett leende, —
jag är ju själv gift, men vi äkta män ter oss vid sådana här
tillfällen som de mest ynkliga varelser. Jag har en kvinnlig
patient, vars man brukar fly ut i stallet vid dylika
händelser.

— Men hur tror ni, Pjotr Dmitrijevitj? Anser ni, att
det kan gå väl?

— Alla fakta talar därför.

— Kommer ni då strax? — sade Levin med en uppbragt
blick på tjänaren, som kom inbärande med kaffet.

— Om en timme eller så.

— Å nej, för Guds skull.

— Nå, låt mig få dricka kaffe först.

Doktorn grep sig an med kaffet. Båda sutto en stund
tigande.

— Turkarna får i alla fall bra med smörj. Har ni läst
gårdagens telegram? — sade doktorn mumsande på en
bulle.

— Nej, jag kan inte syssla med sådant! — sade Levin
och for upp. — Ni kommer då om en kvart?

— Om en halvtimme.

— Har jag ert hedersord därpå?

Då Levin kom åkande hem, anlände samtidigt hans
svärmor, och bägge styrde omedelbart vid varandras sida
sina steg till sängkammaren. Furstinnan hade tårar i
ögonen och hennes händer darrade. Då hon fick syn på Levin,
slog hon armarna om honom och brast i gråt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free