Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kittys huvudgärd omsorgsfullt stickande in den bakom
kudden. Men var, när och varför allt detta skedde, visste
han icke. Han förstod icke heller, varför furstinnan tog
honom om handen och med en deltagande blick bad
honom lugna sig, varför Dolly sökte övertala honom att äta
litet och drog honom ut ur rummet, och varför doktorn
allvarligt och medlidsamt såg på honom och bad honom ta in
några droppar.
Han visste och kände blott, att det som tilldrog sig var
något av samma slag som det som försiggått för ett år
sedan vid brodern Nikolajs dödsbädd på hotellet i
guvernementsstaden. Men det var något sorgligt, och detta skulle
däremot vara något glädjande. Men både sorgen då och
glädjen nu tedde sig som något, som låg bortom livets
vanliga förhållanden, bildade liksom en öppning mitt i detta
vanliga liv, varigenom man kunde skönja någonting högre.
Det som tilldrog sig kändes lika svårt och plågsamt och på
samma ofattliga sätt lyfte sig själen vid betraktandet av
detta högre upp till en sådan höjd, som den aldrig förr haft
ett begrepp om och dit förståndet icke kunde följa den.
»Herre Gud, förlåt, hjälp», upprepade han utan uppehåll
för sig själv, och trots att han så länge och som det
förefallit honom så fullständigt varit främmande för religionen
förnam han, att han nu vände sig lika trohjärtat och enkelt
till Gud som i sin barndom och första ungdom.
Under hela tiden var han ömsevis gripen av två skilda
sinnesstämningar. Den ena erfor han, då han icke var inne
hos hustrun, då han var tillsammans med doktorn, som
rökte den ena tjocka cigarretten efter den andra och släckte
dem mot kanten av en överfylld askkopp, med Dolly och
gamle fursten, då han lyssnade till deras tal om
middagsmåltiden, om politiken, om Marja Petrovnas sjukdom. Då
kunde det hända, att Levin plötsligt för ett ögonblick
glömde bort, vad som försiggick, och kände sig alldeles som
en som just uppvaknat ur en dröm. Den andra
sinnesstämningen erfor han vid sin hustrus sida, vid hennes huvudgärd,
där hans hjärta ständigt tycktes honom vara nära att
brista av medlidande, och han stod och bad till Gud utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
