Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIV - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppehåll. Och varje gång, då han väcktes upp från en
minuts glömska av ett skrik från sängkammaren, greps han
av samma underliga tvångsföreställning, som i första
stunden hade kommit över honom. Varje gång, då han förnam
skriket, for han upp, ilade i väg för att bedja om förlåtelse
och erinrade sig under vägen, att han icke var brottslig,
och han greps av begär efter att vara henne till skydd och
hjälp. Men då han såg på sin hustru, förstod han åter, att
det var en omöjlighet för honom att bringa hjälp och fylld
av fasa upprepade han: »Herre Gud, förlåt, hjälp.» Och ju
längre det led, desto starkare blevo dessa båda
sinnestillstånd, han kände ett allt större lugn och en fullständig
glömska av henne, då han icke var inne hos henne, och han
förnam hennes kval allt smärtsammare och sin hjälplöshet
allt tröstlösare, då han påmindes om dem. Han sprang upp,
ville fly bort, men ilade in till henne.
Ibland, då hon gång på gång kallat på honom, kände han
ovilja mot henne, men då han varseblev hennes undergivna,
leende ansikte och hörde henne yttra: »jag tröttar alldeles
ut dig», vände sig hans ovilja anklagande mot Gud, men så
fort han tänkte på honom, bad han strax om förlåtelse och
misskund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
