Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ack, Alexej Alexandrovitj, låt oss inte tänka på
bittra beskyllningar! Vad som har varit är nu förgånget,
och du vet, vad det är hon vill och väntar på — skilsmässa.
— Men jag trodde, att Anna Arkadjevna avstod från
skilsmässa för den händelse att jag måste fordra, att hon till
mig avstår vår son. Jag har givit ett svar i den riktningen
och har trott, att saken var slut. Jag anser saken vara
slut, — pep Alexej Alexandrovitj till.
— Men, för Guds skull, förivra dig inte, — sade Stepan
Arkadjevitj och rörde lätt vid sin svågers knä. — Saken är
inte slut. Om du tillåter mig att komma med en
rekapitulation, så förhåller det sig ju på följande sätt: Då vi sist
skildes åt, var du så ädelmodig som en storsinnad man kan
vara, du gav henne allt — friheten, till och med löfte om
skilsmässa. Hon har uppskattat detta. Ja, du må tro mig,
det har hon förvisso. Ja, till den grad, att i första
ögonblicket, kännande sin skuld inför dig, hon inte övertänkte allt,
inte var i stånd att övertänka allt. Hon avstod från allt.
Men tiden, verkligheten har visat, att hon kommit i en
belägenhet, som är plågsam och outhärdlig.
— Anna Arkadjevnas liv kan inte ha något intresse för
mig, — avbröt Alexej Alexandrovitj med en höjning på
ögonbrynen.
— Förlåt, om jag inte kan tro det, — invände Stepan
Arkadjevitj i mjuk ton. — Hennes belägenhet är inte blott
plågsam för henne, den är till ingen nytta för vem det vara
månde. Hon har förtjänat detta, säger du. Hon vet det och
vänder sig inte till dig med någon bön, hon säger rent ut, att
hon inte vågar begära något. Men jag och vi alla, som håller
av henne, vi ber dig, vi bönfaller. Varföll skall hon lida?
Vem har det bättre för det?
— Förlåt, ni tycks ställa mig på den anklagades plats,
— yttrade Alexej Alexandrovitj.
— O nej, visst inte, inte på något sätt, förstå mig rätt,
— sade Stepan Arkadjevitj och rörde åter vid sin svågers
hand, som om han trodde, att denna vidröring kunde få
denne att vekna. — Jag vill blott ha sagt ett: hennes
belägenhet är plågsam, och du kan lätta den, du kan göra det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
