Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att förlora något. Jag skall ordna allt för dig på ett
sätt, så att du inte skall märka något obehag. Du har ju
själv lovat.
— Löftet var givet tidigare. Och jag antog, att frågan
om vår son avgjorde saken. Dessutom hade jag hoppats
på, att någon storsinthet skulle infinna sig hos Anna
Arkadjevna... — framstammade den bleknande Alexej
Alexandrovitj mödosamt med en skälvning i läpparna.
— Hon överlåter allt åt din storsinthet. Hon ber dig,
hon bönfaller dig om ett enda — att hjälpa henne ut ur
den omöjliga belägenhet, vari hon befinner sig. Hon begär
inte längre sin son. Alexej Alexandrovitj, du är en god
människa. Tänk dig ett ögonblick in i hennes belägenhet.
Frågan om skilsmässa är för henne i det tillstånd, vari hon
befinner sig — en fråga om liv eller död. Om du inte tidigare
hade givit ditt löfte, hade hon kunnat försona sig med sitt
öde, hade hon stannat kvar på landet. Men du hade lovat.
Hon skrev till dig och flyttade till Moskva. Och se, i detta
Moskva, där varje möte för henne är ett dolkstyng i bröstet,
bor hon nu sedan sex månader, varje dag väntande ett
avgörande. Det är ju detsamma som att hålla en dödsdömd i
månader med snaran om halsen ställande i utsikt kanske
död, kanske nåd. Förbarma dig över henne, och jag skall
åta mig att ordna allt... Vos scrupules...
— Jag har inte att tala om detta, om denna sak...
— avbröt honom försmädligt Alexej Alexandrovitj. — Men
det är ju möjligt, att jag lovat sådant, som jag inte hade
rätt att lova.
— Vägrar du då att stå vid vad du lovat?
— Jag har aldrig vägrat att uppfylla det möjliga, men
jag vill ha tid att övertänka, huruvida det jag lovat är
möjligt.
— Nej, Alexej Alexandrovitj, — utbrast Oblonskij
och sprang upp, — detta vill jag inte tro! Hon är så
olycklig som någonsin en kvinna kan vara, och du kan inte
vägra...
— För så vitt vad jag lovat är möjligt. Vous professez
d’être un libre penseur. Men jag som är en troende, kan inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
