Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter honom, hunnit fatt honom i trappan och börjat fråga
honom om hur han brukade tillbringa rasterna i skolan,
inlät sig Serjozja här, där hans far icke var närvarande, i
ett samtal med morbrodern.
— Jo, nu leker vi järnväg, — sade han, till svar på
frågan. — Det går till så här. Två stycken sätter sig på en
bänk. Det är passagerarna. Och en ställer sig på samma
bänk. Och så spännes alla de andra för. Man håller fast i
händerna eller vid bältena, och så bär det i väg genom alla
salarna. Dörrarna öppnar vi i förväg. Och då är det svårt
att vara den, som är konduktör!
— Är det den, som står? — frågade Stepan
Arkadjevitj leende.
— Ja, det behövs både mod och vighet, särskilt, när man
plötsligt stannar eller någon faller omkull.
— Ja, det är minsann inte lätt, — sade Stepan
Arkadjevitj och betraktade med en känsla av vemod dessa livliga,
från modern ärvda ögon, som nu icke längre voro några
riktiga barnaögon, där endast oskuld fanns. Och fast han
lovat Alexej Alexandrovitj, att icke tala om Anna, kunde
han icke hålla sig.
— Och kommer du ihåg din mor? — frågade han plötsligt.
— Nej, det gör jag inte, — svarade skyndsamt Serjozja,
blev blossande röd och sänkte blicken. Och något annat
svar kunde morbrodern icke få ur honom.
Gossens informator, en sydslavisk pedagog, fann en
halvtimme därefter sin elev i trappan och visste icke rätt, vad
det var fatt med gossen, om han var ond eller ledsen.
— Ni har väl fallit och slagit er? — sade informatorn.
— Jag har sagt, att det är en farlig lek. Jag får väl säga
till rektorn.
— Om jag också slagit mig, så skulle ingen ha märkt
det. Det är då säkert.
— Nå, vad är det då?
— Lämna mig!... Minns jag eller minns jag inte...
Vad angår det honom? Varför skulle jag minnas? Lämna
mig i fred! — det var icke längre till informatorn han
talade utan till all världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
