Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåga att tänka sig in i en väns belägenhet, och jag är rädd
för att ni inte förmår det med hänsyn till Alexej
Alexandrovitj. Ni förstår, vad jag talar om, — sade hon och höjde
sina vackra tankfulla ögon mot honom.
— Till en del, grevinna, jag förstår, att Alexej
Alexandrovitjs belägenhet... — sade Oblonskij, som icke var
riktigt säker på, vad det var fråga om, och därför önskade
uttrycka sig i så allmänna ordalag som möjligt.
— Förändringen består inte i något yttre, — sade
grevinnan Lidija Ivanovna allvarligt och följde samtidigt
med en förälskad blick Alexej Alexandrovitj, som stigit
upp och gått bort till Landau, — hans hjärta har
förändrats, han har sedan länge ett nytt sinne, och jag fruktar,
att ni inte fullt tänkt er in i den förändring, som inträtt
med honom.
— Jo då, i grunddragen kan jag tänka mig denna
förändring. Vi har alltid varit vänner och nu... — yttrade
Stepan Arkadjevitj besvarande grevinnans blick med ett
milt ögonkast och funderade på, vilken av tvenne ministrar
hon stod i närmaste relation till, så att han skulle veta hos
vem av de två han skulle bedja henne om ett ord.
— Den förändring, som ägt rum med honom, kan inte
försvaga hans känslor av kärlek till nästan, tvärtom, den
förändring, som ägt rum, kan blott öka denna kärlek. Men
jag fruktar, att ni inte förstår mig. Vill ni inte dricka litet
te? — sade hon med en blick på en betjänt, som kommit in
med en tebricka.
— Kanske inte helt, grevinna. Naturligtvis har hans
olycka...
— Ja, olyckan, som blev till den högsta lycka, då
hjärtat blev nytt, då det fylldes av Honom, — sade hon och
såg kärleksfullt på Stepan Arkadjevitj.
»Jag tror, att jag kan be henne säga ett ord till bägge
två», tänkte Stepan Arkadjevitj.
— Ja, förvisso, grevinna, — sade han, — men jag
tror, att dessa förändringar är av så intim natur, att ingen,
inte ens den som står mest nära, gärna vill tala därom.
— Tvärtom! Vi måste tala därom och hjälpa varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
