Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde delen
- XXIII
- XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilltro. Ja, jag tar det på mig. Nu, när han kommer, skall jag
säga, att det var min skuld, fast jag inte var den skyldiga,
och så kan vi fara.»
Och för att icke än en gång komma i tankar och ligga
under för sin upprördhet, ringde hon och bad tjänstefolket
bära in koffertar, som hon skulle packa för avresan till
landet.
Klockan tio anlände Vronskij.
XXIV.
— Nå, hade du roligt? — frågade hon och gick honom
till mötes med ett skuldmedvetet och undergivet uttryck i
ansiktet.
— Som vanligt, — svarade han och förstod med ens vid
det första ögonkast han gav henne, att hon nu var i en av
sina bättre sinnesstämningar. Han hade vant sig vid dessa
ombyten och var nu särskilt glad över förändringen,
emedan han själv var vid allra bästa humör.
— Vad ser jag! Det var riktigt bra! — sade han och
pekade på koffertarna, som stodo i tamburen.
— Ja, vi måste resa. Jag har varit ute på en körtur,
och det var så härligt, att jag fick sådan lust att komma ut
på landet igen. Det är väl ingenting, som håller dig kvar?
— Jag har bara alldeles samma önskan som du. Jag
kommer strax, så får vi talas vid. Jag skall bara kläda om
mig. Säg till om te.
Och han gick in i sitt arbetsrum.
Det syntes henne dock ligga någonting förolämpande i
att han hade sagt: »det var riktigt bra», alldeles som man
brukar säga till ett barn, då det upphört att vara
egensinnigt, och ännu mer låg det för henne något förolämpande i
motsättningen mellan hans självmedvetna ton och hennes
egen undergivna. Ett ögonblick kände hon, att
motsägelselustan steg upp inom henne, men hon lade band på sig och
förkvävde den och mötte Vronskij, då han kom tillbaka, med
samma gladlynta sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0420.html
