- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
421

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då han kom ut till henne, berättade hon för honom om
hur hon tillbragt sin dag och om sina planer för avfärden,
därvid delvis begagnande sig av redan på förhand
uttänkta ord.

— Vet du, det har kommit som en riktig hänförelse över
mig, — sade hon. — Varför skall vi nödvändigt vänta här
på skilsmässan? Går det då inte lika bra ute på landet?
Jag står inte ut med att vänta mer. Jag vill inte ha något
hopp mer, jag vill inte höra talas om denna skilsmässa. Jag
har beslutat, att denna sak inte mer får ha något inflytande
på mitt liv. Tycker du inte som jag?

— Jo, visst! — sade han och såg med oro på hennes
upprörda ansikte.

— Nå, vad hade ni för er? Vilka var där? — frågade hon
efter en stunds tystnad.

Vronskij nämnde gästernas namn. — Middagen var
förträfflig, och regattan som vi före den tittat på och allt
det andra var ju trevligt, men i Moskva kan man inte
anordna sådant utan att något av ridicule kommer med. Bland
annat uppträdde en dam, svenska drottningens
simlärarinna, och visade oss sina konster.

— Vad? Sam hon? — frågade Anna och mörknade.

— Ja, i någon slags röd costume de nation, hon var till
åren kommen och allt annat än vacker. Nå, skall vi då
lämna Moskva?

— Vilket dumt påhitt? Sam hon på något särskilt sätt?
— frågade Anna utan att svara.

— Nej, det var ingenting särskilt med det. Jag har ju
sagt, att jag fann det dumt. Nå, när tror du, vi kan ge oss
av?

Anna skakade på huvudet, som om hon vill göra sig
kvitt en obehaglig tanke.

— När vi skall resa? Ja, ju förr, dess hellre. I morgon
hinner vi inte. I övermorgon.

— Ja-ha... nej, vänta litet. I övermorgon är det ju
söndag, då måste jag vara hos maman, — sade Vronskij
och kände sig strax förvirrad, ty så fort han nämnt sin
mors namn, märkte han, att hon gav honom en skarp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free