Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte an, att han får se mig med förgråtna ögon. Jag går och
tvättar mig. Ja, och har jag kammat mig eller inte i dag?»
frågade hon sig själv. Hon kunde icke erinra sig vilket.
Hon trevade med handen över huvudet. »Jo, jag är
kammad, men när gjorde jag det — det kan jag omöjligt komma
ihåg.» Hon ville icke ens lita på sin hands vittnesbörd och
gick fram till en stor väggspegel för att se efter, om hon var
kammad eller icke. Hon var kammad, men hade intet
minne av när det skett. »Vem är detta? — tänkte hon
seende i spegeln sitt upphettade ansikte, som med underligt
glimmande ögon ängsligt betraktade henne. — Ja, detta
är jag», stod det med ens klart för henne och betraktande
hela sin gestalt, kände hon med ens hans kyssar på sin
hud, darrade till och ryckte med skuldrorna. Därpå lyfte
hon handen mot läpparna och kysste den.
»Vad är detta, har jag blivit vansinnig?» tänkte hon och
gick in i sovrummet, där Annusjka höll på med att städa.
— Annusjka, — sade hon och blev stående framför
kammarjungfrun med blicken fäst på denna utan att veta,
vad hon skulle säga.
— Det var ju till Darja Alexandrovna? — sade
tjänsteflickan liksom hade hon förstått vad Anna velat fråga om.
— Till Darja Alexandrovna? Ja, det var det. Jag skall
fara till henne.
»Femton minuter dit, femton tillbaka. Han är redan
på väg, han kommer strax, — hon tog upp klockan och
tittade på den. — Men hur kunde han fara sin väg och lämna
mig i en sådan belägenhet? Hur kan han leva utan att ha
försonat sig med mig?» Hon gick fram till fönstret och
började se utåt gatan. Efter den beräknade tiden kunde han
redan vara tillbaka. Men det var ju möjligt, att hon räknat
miste, och hon började åter tänka på, när det var han
hade begivit sig av, och räkna minuterna.
Just som hon gick fram till en väggklocka för att
kontrollera sitt fickur, kom någon körande. Hon tittade ut
genom fönstret och fick se hans vagn. Men ingen kom uppför
trappan, och där nere hördes röster. Tjänaren, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
