Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få träffa Kitty och visa henne, hur jag nu föraktar allt
och alla, hur likgiltigt allt är mig numera.»
Dolly kom in med brevet. Anna läste igenom det och
räckte tigande tillbaka det.
— Jag visste allt detta, — sade hon. — Och det
intresserar mig inte alls.
— Varför det? Jag tycker tvärtom, att man kan hysa
hopp, — sade Dolly och såg med ett nyfiket leende på Anna.
Hon hade aldrig förr sett henne i ett så underligt, uppretat
tillstånd. — När tänker du resa? — frågade hon.
Anna såg med plirande blick framför sig utan att svara.
— Varför håller sig Kitty undan för mig? — sade hon
och såg rodnande mot dörren.
— Ack, det har sin lilla anledning. Det är så, att hon
ammar nu, och det går inte riktigt som det skall, hon är
hos mig för att få råd... Hon vill nog gärna... Hon
kommer strax, — fick Dolly med svårighet fram, ovan att
tala osanning. — Ja, se där är hon.
Då Kitty fått höra, att Anna hade kommit, ville hon
icke gå ut till henne, men Dolly hade lyckats övertala
henne. Samlande sin själsstyrka kom nu Kitty ut, gick
rodnande fram till Anna och räckte henne handen.
— Det gläder mig att träffas igen, — sade hon med en
darrning i rösten.
Kitty var bragt ur jämvikt av den strid, som inom henne
försiggick mellan hennes fientliga känsla mot denna dåliga
kvinna och hennes önskan att visa undseende. Men så fort
hon fått se Annas vackra, sympatiska ansikte, försvann med
ens all känsla av fientlighet.
— Det skulle inte förvånat mig, om ni inte velat träffa
mig. Men jag har blivit van vid allt. Har ni varit sjuk?
Ja, ni har blivit förändrad, — sade Anna.
Kitty kände på sig, att Anna såg på henne med fientlig
blick. Hon fann denna fientlighet förklarlig av den
belägenhet, vari Anna, som förr beskyddande tagit hand om henne,
nu befann sig stående inför henne. Och hon greps av
medlidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
