Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på. Han beklagar, att han inte gifte sig med henne. Men på
mig tänker han med avsky och beklagar, att han råkat
samman med mig.»
Just som Anna kom, voro de båda systrarna inbegripna
i ett samtal om spädbarns skötsel. Dolly gick ensam ut för
att ta emot gästen, som kommit och stört dem mitt i deras
samspråk.
— Har du inte rest än? Jag hade velat besöka dig, —
sade hon, — jag har i dag fått ett brev från Stiva.
— Vi har också haft ett telegram, — svarade Anna och
tittade sig om efter Kitty.
— Han skriver, att han inte kan begripa, vad Alexej
Alexandrovitj egentligen vill, men att han inte skall lämna
Petersburg utan att ha fått ett svar.
— Jag trodde, att det var någon hos dig. Kan jag få
läsa brevet?
— Jo, Kitty är här, — sade Dolly förläget, — hon blev
kvar i barnkammarn. Hon har varit mycket sjuk.
— Ja, det har jag hört. Får jag läsa brevet?
— Ja, jag skall genast komma med det. Men han
ställer sig inte avvisande, Stiva har hopp, — sade Dolly och
stannade i dörren.
— Jag varken hoppas eller önskar, — sade Anna.
»Vad betyder det, Kitty anser det visst förolämpande
för sig att träffa mig,» — tänkte Anna, då hon blivit
lämnad ensam. — »Kanske har hon rätt i det. Men det
tillkommer inte henne, som varit förälskad i Vronskij, att visa mig
det, om det också skulle vara så. Jag vet, att ingen
anständig kvinna kan ta emot mig i den belägenhet, vari jag nu
är. Jag vet, att jag från första minuten uppoffrat allt för
hans skull. Och där har jag nu belöningen! O, vad jag
avskyr honom! Och varför har jag begivit mig hit. Jag
känner mig här ännu värre, det är ännu svårare.» Från
rummet innanför hörde hon de båda systrarna samtala.
»Och vad skall jag nu säga till Dolly? Skall jag glädja
Kitty med, att jag är olycklig, skall jag fly till hennes
beskydd? Nej. Och även Dolly förstår ingenting. Jag har
ingenting att säga henne. Det skulle bara vara intressant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
