Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, vad var det för trevligt jag senast tänkte på», sökte
hon erinra sig. »T’jutkin coiffeur? Nej, det var inte det.
Jo, det var om det, som Jasjvin brukar tala om: kampen
om tillvaron och hatet — det enda som håller människorna
tillhopa. Nej, vad tjänar det till att ni far?» — vände hon sig
i tankarna till ett sällskap, som kom åkande efter fyrspann,
det ämnade tydligen göra en nöjestur utanför staden. —
»Hunden, som ni har med er kan inte hjälpa er. Ni blir i
alla fall inte kvitt er själva.» Så kastade hon blicken åt ett
annat håll, varåt Pjotr tittade, och blev varse en nästan
dödfull fabriksarbetare, som med fram och tillbaka
slängande huvud leddes bort av en poliskonstapel. »Då har
han där större utsikter att bli kvitt sig själv», tänkte hon.
»Jag och greve Vronskij kom aldrig så långt, fast vi väntat
oss mycket.» Och Anna riktade för första gången det skarpa
ljus, vari hon nu såg allting, på sitt förhållande till honom,
varom hon förut undvikit att närmare tänka. »Vad sökte
han hos mig? Inte så mycket kärlek, som tillfredsställelse
av sin fåfänga.» Hon erinrade sig hans ord, hans
ansiktsuttryck vid tiden, då deras förbindelse knöts, det hade då
påmint henne om uttrycket hos en undergiven
rapphönshund. Och nu fann hon bekräftelse på alla sina antaganden.
»Ja, hos honom hade funnits uttryck av triumf över, att
hans fåfänga vunnit en seger. Naturligtvis hade det även
varit kärlek med i spelet, men det väsentliga hade ändock
varit stolthet över framgång. Han skröt för sig själv över
mig. Nu är det slut med det. Han har ingenting att känna
sig stolt över. Nu kan han inte längre högmodas, nu känner
han skam. Han har tagit ifrån mig allt, som han kunnat,
och jag är inte mer behövlig för honom. Han känner sig
besvärad av mig och strävar efter att komma bort från den
vanhedrande förbindelsen med mig. Han försade sig i går
— han önskar, att skilsmässa komme till stånd och att vi
kunde ingå giftermål för att få bränna sina skepp. Han
älskar mig, men hur? The zest is gone. Jo, den där vill
förvåna alla och känner sig högligen förnöjd med sig själv»,
tänkte hon, varseblivande en rödkindad bodherre, som
kom framskumpande på en ridhushäst. »Ja, jag har inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
