Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kupén. Några män, som stått inbegripna i högljutt
samtal, tystnade, då hon gick förbi dem på perrongen, och en
av dem viskade någonting till den andre om henne,
naturligtvis var det något gement. Hon steg uppför de höga
trappstegen och satte sig ensam i en kupé på en nedfläckad,
en gång i tiden vit resårsoffa. Handväskan vippade till vid
fjädermadrassens gungning och lade sig på sidan. Pjotr
höjde utanför fönstret med ett enfaldigt uttryck i ansiktet
sin galonerade hatt till avskedshälsning. En konduktör
med brysk min kom förbi och slog igen dörren. En dam
med vanskapt figur, som bar turnyr — i tankarna klädde
Anna av denna kvinna och förfasades över hennes
kroppsliga skröplighet — kom skyndsamt förbi på perrongen
nedanför Annas fönster åtföljd av en flicka, som skrattade på
ett onaturligt sätt.
— Hos Katerina Andrejevna, ma tante, allt finns hos
henne! — ropade flickan.
»Även flickan är illa skapt och tillgjord», tänkte Anna.
För att slippa att vidare se någon reste hon sig skyndsamt
och satte sig i stället vid motsatta fönstret i den tomma
kupén. En vidrig karl i smutsiga bondekläder med
skärmmössa på huvudet, under vilken rufsiga hårtestar hängde
fram, kom förbi fönstret, dit hon flyttat sig, och böjde sig
ned mot vagnshjulen. »Det är något bekant i denne otäcke
karl», tänkte Anna. Och med ens erinrande sig sin dröm,
drog hon sig darrande av skräck mot dörren på motsatta
vagnssidan. Konduktören kom och öppnade denna och
släppte in en man och dennes hustru.
— Ville ni kanske gå ut?
Anna svarade ingenting. Konduktören och de
inträdande passagerarna kunde på grund av att hon bar slöja
icke märka fasan i hennes ansikte. Hon begav sig åter till
sitt hörn och satte sig ned. Det äkta paret satte sig vid
motsatta sidan och kastade gång på gång uppmärksamt
iakttagande, men förstulna blickar på hennes dräkt. Både
mannen och kvinnan föreföllo Anna avskyvärda. Mannen
frågade henne, om hon tillät, att han rökte, synbarligen
icke därför, att han ville röka, utan därför, att han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
