Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ensam. Vi togo ifrån honom allt, som han kunde begagna för
att ta livet av sig. Vi bodde på nedre botten, men man
kunde ju vänta sig allt möjligt. Ni vet ju, att han en gång
gripit till revolvern för hennes skull, — sade hon, och den
gamlas ögonbryn rynkades vid minnet av denna händelse.
— Ja, hon slutade, som varje sådan kvinna måste sluta.
Till och med ett grovt och rått dödssätt valde hon.
— Det tillkommer inte oss att döma, — sade Sergej
Ivanovitj med en suck, — men jag förstår, hur svårt det
har varit för er.
— Ack, tala inte därom! Jag vistades ute på min villa
utanför staden, och han var just på besök hos mig. Ett
bud kom med en biljett. Han skrev ett svar och lät
avsända det. Vi visste inte, att hon var på stationen. På
kvällen, då jag gått in till mig, sade Mary till mig, att en
dam kastat sig under tåget på vår station. Det slog mig
med ens! Jag förstod, att det var hon. Det första jag sade
var: säg ingenting till honom. Men man hade redan talat
om det för honom. Hans kusk hade varit där och sett allt.
Då jag kom inskyndande i hans rum, var han inte längre sig
själv — det var förfärligt att se honom. Han sade inte ett
ord, rusade blott i väg ditbort. Jag vet inte, vad som
tilldrog sig där, men han fördes hem lik en död. Prostration
complète, sade doktorn. Sedan övergick hans tillstånd
nästan till vanvett. Ack, varför tala därom! — sade grevinnan
och slog ifrån sig med armen. — Det var en fasansfull tid!
Nej, man må säga vad man vill, det var en dålig kvinna.
Ja, vilka vansinniga lidelser har det inte varit! Alltid gällde
det för henne att få fram någonting särskilt. Och det fick
hon också. Sig själv bragte hon i fördärvet och två präktiga
människors liv har hon förstört — sin mans och min
stackars sons.
— Hur har hennes man ställt sig till det skedda? —
frågade Sergej Ivanovitj.
— Han har tagit hand om hennes dotter. Aljosja var
första tiden sådan, att han gick med på allt. Men nu plågar
det honom förfärligt, att han givit från sig sin dotter till en
främmande. Men han kan inte ta tillbaka sitt givna ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
