Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Sergej Ivanovitj nalkades honom föreföll det denne, att
Vronskij såg honom, men avsiktligt icke låtsades se. Men
Sergej Ivanovitj brydde sig icke härom. Han stod höjd
över alla personliga intressen i fråga om Vronskij.
I denna stund var Vronskij i Sergej Ivanovitjs ögon en
viktig medverkande kraft i en stor sak, och Koznysjev
ansåg det därför som sin plikt att visa honom sin uppmuntran
och bidraga till att öka hans nit.
Vronskij stannade, såg närmare på honom, kände igen
honom, gick Sergej Ivanovitj några steg till mötes och
tryckte ovanligt kraftigt hans hand.
— Det är ju möjligt, att ni inte önskat träffa mig, —
sade Sergej Ivanovitj, — men törhända kan jag på något
sätt vara er till nytta.
— Med ingen är det mig mindre oangenämt att
sammanträffa än med er, — sade Vronskij. — Förlåt mig.
Något angenämt finns inte mer i mitt liv.
— Jag förstår allt och jag skulle vilja erbjuda er mina
tjänster, — sade Sergej Ivanovitj, som lade märke till det
utpräglat lidande uttrycket i Vronskijs ansikte. — Skulle ni
inte behöva ett brev till Ristitj eller Milan?
— O, nej! — svarade Vronskij, som om han endast med
svårighet begripit, vad det var frågan om. — Om ni inte
har något mot det, kan vi promenera ett slag här
tillsammans. Det är så kvavt på tåget. Ett
rekommendationsbrev? Nej, det behövs inte, tack för vänligheten. För att
dö behövs inga rekommendationer. Ett anbefallande ord
till turkarna skulle snarare... — sade han och log, men
blott med läpparna. Ögonen bibehöllo sitt uttryck av lidande
och hätskhet.
— Ja, men det borde vara lättare för er att träda i
förbindelser, som ovillkorligen måste göras, med personer,
som blivit förberedda. Men som ni vill. Det gladde mig
mycket att höra om ert beslut. Och det har ju varit så
många angrepp på de frivillige, att anslutning från en
sådan man som ni är måste hjälpa till att höja deras anseende
inom allmänna meningen.
— Som man betraktad, — sade Vronskij, — är jag bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
