Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till honom vid deras sista tvist — att han skulle komma
att ångra.
Och han ansträngde sig att minnas henne sådan som
hon varit den dagen, då han första gången också på en
järnvägsstation hade mött henne — hemlighetsfull,
hänförande, fylld av kärlekskänsla, ägande och givande lycka,
och icke sådan som han mindes henne den sista stund, de
varit samman, då grym hämndlystnad stått att läsa i
hennes drag. Han ansträngde sig att i minnet återkalla de
bästa stunder, han haft med henne, men dessa voro för
evigt bemängda med gift. Han erinrade sig henne blott
såsom den triumferande, vilken utfört sitt hot om att
väcka ånger och åstadkommit denna meningslösa
förtvivlan, som aldrig skulle släppa honom. Han hade upphört att
förnimma sin värkande tand. Tillbakahållna häftiga
snyftningar ryckte i hans ansikte.
Sedan han två gånger gått fram och tillbaka förbi de
uppstaplade säckarna, fick han åter makt över sig själv
och vände sig lugnt till Sergej Ivanovitj:
— Har ni inte reda på det telegram, som kommit efter
gårdagens? De har ju blivit slagna för tredje gången, men
i morgon väntas en avgörande drabbning.
Och sedan de samspråkat om att Milan låtit utropa sig
till konung och de stora följder detta kunde föra med sig,
skildes de åt och begåvo sig var och en till sin vagn just
som avgångssignalen ljudit för andra gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
