Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XII - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man måste leva för Gud och inte för egna krav? Jag
skulle ha rövat, ljugit, mördat. Ingenting av det, som utgör
mitt livs främsta fröjder, skulle ha funnits till för mig.» Och
även med den allra största ansträngning av sin
inbillningskraft kunde han emellertid icke en gång föreställa sig den
rått djuriska varelse, som han själv hade varit, om han icke
innerst i sitt medvetande dock burit på kunskap om det,
varför han levde.
»Jag har sökt efter ett svar på min fråga. Men svaret
kunde jag inte få av tanken — den är inkommensurabel med
spörsmålet. Svaret har jag fått av livet självt, i mitt
vetande om, vad som är gott och vad som är ont. Och detta
vetande har jag inte förvärvat på något vis, det är givet
åt mig och åt alla människor, det är en gåva, därför att jag
ingenstädes har kunnat finna det.
»Varifrån har jag detta? Har jag kanske genom
förnuftet kommit dithän, att jag bör älska min nästa, att jag
inte äger att ta min nästas liv? Man har sagt mig detta i
barndomen, och glatt har jag fattat tro till det, därför att
man sade mig, vad som redan fanns i min själ. Och vem har
uppdagat detta? Inte förnuftet. Förnuftet har uppdagat
kampen för tillvaron, och den lag, som kräver, att allt bör
förintas, som står i vägen för tillfredsställelsen av mina
önskningar. Dit kommer förnuftet. Men att man skall
älska sin nästa, det har förnuftet varit ur stånd att
uppdaga, emedan det är något utanför förnuftet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
