Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga ödelade. Hon framhöll, att det var för deras skull som
de äldre arbetade och att om de slogo sönder sina koppar,
så skulle de komma att icke ha något att dricka sitt te ur,
och att om de hällde ut mjölken, kunde de bli utan föda
och få dö av svält.
Och Levin iakttog med förvåning den lugna, surmulna
misstro, varmed barnen lyssnade till moderns ord. De voro
blott förargade över, att deras trevliga lek hade blivit
avbruten, och de satte icke tro till ett ord av vad modern sade.
Och de kunde icke tro henne, emedan de icke kunde
föreställa sig allt det, som de hade att njuta gott av, och
därför icke heller kunde förstå, att det som de ödelade, var
detsamma som det de levde av.
»Ja, det säger sig självt, — tänkte de, — ingenting värt
vårt intresse finns däri. Det har alltid varit så och
kommer alltid att förbli så. Alltid ett och samma. Det är
ingenting för oss att tänka på, med det är vi färdiga. Men vi
har lust att finna på något eget och nytt. Och så hade vi
funderat ut, att man kunde lägga hallon i en kopp och
steka dem över en ljuslåga och att hälla mjölk som ett
springvatten rakt i munnen på varandra. Det är något
trevligt och nytt och visst inte sämre än att dricka ur
kopp.
»Och är det inte detsamma, som vi vuxna gör — just
vad jag har gjort —, då vi med vårt förnuft söker efter
meningen med naturens krafter och syftet med människolivet?»
fortsatte han att tänka.
»Och är det inte detsamma, som åstadkommes av alla
dessa filosofiska teorier, när man med dem på en
besynnerlig, för människan onaturlig tankeväg söker föra henne fram
till kunskap om det, som hon för länge sedan vet och vet så
säkert, att hon utan denna kunskap inte skulle kunna leva?
Är det kanske inte klart skönjbart i varje filosofisk teoris
utveckling, att dess upphovsman på förhand haft vetskap
om livets huvudsakliga mening lika otvivelaktigt och på
intet sätt mindre klart än bonden Fjodor och att han blott
på förståndets tvivelaktiga väg vill komma tillbaka till
det, som redan är bekant för envar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
