Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ianke binda det som varit, samman med det
som var. Allt blef lika overkligt, lika omöjligt.
Ensam gick han i rummen. Hans hustru var
nyss död, och två barn hade hon lämnat efter
sig, två kvinnobarn, för hvilka han skulle kallas
till räkenskap en gång, han, som var en man.
Midt i allt detta erfor han den sugande
längtan, som blifvit honom medveten. Fram
och åter vandrade han på golfvet, och han såg
gammal ut, där han gick, äldre än livad han
var. På himlen började dagningen färga
skyarna, och ljusen i stakarna brunno matt.
Då blåste Magnus Brandt ut ljusen och
började tänka klart. Verkligheten tvang honom
åter in i sitt våld, där den väg, han hade att
gå, syntes honom klar. Han gick till sängs
och sof till klockan sju, en hel timme längre
än han brukade.
Följande dag hade Magnus Brandt ett långt
samtal med sin inspektor, och på
eftermiddagen tog han mamsell Agda in på kontoret. För
henne yppade han i korta, öfverlagda ord sina
planer, föregaf en affärsresa och gaf order om,
hur allt skulle ställas för döttrarna. Mamsell
Agda lyssnade som alltid vördnadsfullt till
husbondens ord. Men hennes ögon spelade vaknare
än vanligt, och långa stunder såg hon ned på
mattan framför sig, som hade ansvaret tyngt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
