Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandt. På något honom själf oförklarligt sätt
förstod han, att denna gråt gällde honom själf.
Och med en ton af uppriktig afsky bröt han ut:
— Gå och låt mig slippa det här.
Då tog den lilla kvinnan händerna från
sitt ansikte, och Bx-andt såg, att hennes ögon
voro torra. I stället för att gå, stod hon stilla
och började tala. I en enda ton talade hon,
om allt hvad hon lidit, om hur hon älskade
hans barn, hur hon städse gjort sitt bästa, hur
hon tyst och stilla gått sin väg, och hur hennes
lott varit den att alltid jagas misskänd bort.
Magnus Brandt stod och hörde på
mamsell Agdas tal, och hans vedervilja växte. Ur
hela detta ordsvall kom en bön om nåd, och
i försvarstalet blandades ord af ömhet och
tillbedjan för honom själf, ord, som han
uppfattade men icke ville förstå. Till sist stod den
lilla kvinnan stilla och väntade med nedslagna
ögon på svar.
Tystnaden, som följde på det långa talet,
kändes blott som något otäckt, hvilket icke
kunde få fortfara, och Magnus Brandt visste
icke, hur han skulle förklara den serie af
upptäckter, han i ett nu tyckte sig hafva gjort.
Blott ett visste han, att han ville få ett slut på
det hela. Därpå tog han än en gång sin
skarpaste ton till hjälp och utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
