Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vill mamsell gå nu, eller vill hon inte?
Då tog mamsell Agda två steg fram öfver
golfvet, räckte ödmjukt brukspatronen sin hand
och sade:
— Får jag lof att tacka för all godhet först?
Magnus Brandt svor till af upphetsning,
grep den lilla kvinnan i båda axlarna, så att
han svängde henne rundt, stampade af vrede i
golfvet och röt:
— Marsch!
Tyst och stilla gick mamsell Agda ut genom
dörren.
Som en löpeld spridde sig nyheten genom
huset, att mamsell Agda måste flytta. Den
fördes af huspigan ut i köket, från köket till
drängkammaren, från drängkammaren ut öfver
hela bruket.
På sin kammare satt Karin i tankar och
såg solen spela genom de små rutorna på sängen
med dess hvita förhänge och på golfvets smala
trasmattor. Hennes bjärta var fullt af fröjd,
som om världen plötsligt blifvit lätt att lefva
och alla människor goda. Det rödblonda, lena
håret, som, hängande i en lång yppig fläta,
omslöt hennes smala, fina ansikte, där kinderna
lyste röda efter den häftiga skräcken och
glädjen, som kom så plötslig, så ofattbar. Karin
satt och tänkte på, hur outsägligt hon älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
