Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historieskrifvarna hade en hel afdelning för sig
— där hade Magnus Brandt sitt egentliga hem.
Gagnlöst kände han, att han offrat sitt lif för
detta gods, där han lefvat som begrafven.
Gagnlöst var det ock. Ty i ensamma stunder,
hvilka han helst ville söka glömma, erkände
Magnus Brandt för sig själf, att egendomens
ställning icke var sådan den en gång varit.
Orsaken därtill var honom gåtfull. Men innerst
bar han på ett tvifvel, om han själf verkligen
var mannen att stå i spetsen för skötseln af
ett gods, på hvilkets välstånd två hundra
människors väl och ve berodde.
»Hade jag blott en son,» tänkte Magnus
Brandt då, »en son, som kunde lyfta bördan
af mina skuldror, en son, åt hvilken jag kunde
lämna frukterna af mitt och släktens arbete
som arf.» Ju äldre han blef, desto oftare
sysselsatte honom den tanken, att med honom
skulle en gren af den stora Brandtska ätten
dö ut. Den, som en gång tog gården i arf
efter honom, skulle bära ett nytt namn. Med
honom som nu lefde, skulle historien om
Brandtarna på Skogaholm vara ute. Två
döttrar hade han men ingen son. Och tanken på
ett nytt giftermål, som en gång bragt honom
nära att svika den föresats, han en gång fattat,
hade längesedan sjunkit bakom honom så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
